I efterhand  ifrågasätter jag mitt val att rikta kameran mot denna hästända. Shake that lixx. Mitt ända mål var att fota hästarna (ordvits). Om man vet att jag (inte) är en proffessionel fotograf som (inte) tar amazing fotografier varje gång så kan man stoppa detta i ett kuvert och skicka iväg. För de flesta bilder har dåligt ljus, oskärpa eller rent av fula motiv som gräsätande hungriga hysteriska hästar. Sen blir självklart många bilder bra också, sådanna jag publicerar på MIN ANDRA BLOGG som inte passar lika bra hära. Som avslut vill jag bara säga att jag är i Turkiet, cirka en vecka frammåt, cirka askul och cirka tolfte gången. Do you, Wilma, take Turkland as your husband? Yes, yes i do.